Och nu: det största av allt. Elitloppsfinalen. Stunden då Readly skall krönas till det som inte förunnades Bold Eagle: som den störste av dem alla. Stjärnorna rullar ut från stallbanken. Cirklar runt i defileringsvolten. Defilerar.
Aubrion Du Gers, den vinthundslike.
Och sedan. Den störste av dem alla. Readly Express!
Blank och fin.
Det är bara att inse. Readly är kungen. Upp mot den magnifika e-läktaren som är Elitloppets själ. Den kreativa e-läktaren som blixtsnabbt förmår uttrycka vad som travfolket känner i sina hjärtan. Travfolkets bard och uttolkare.
Franske Dijon. Startsnabb som få. Men bricka fem lite långt ut?
Åter den vinthundslike Aubrion Du Gers.
Och sedan det tragiska. Readly galopperar i provstarten. Bilderna rullar ut på skärmarna. Alla inser att allt inte står rätt till, att spelet är över. Hästen tvingas lämna in. Men sedan: det mäktiga. Björn Goop är vaken och fattar stunden, vänder upp – och publiken svarar med en magnifik hyllning som om vore hästen slutsegraren. Det är mäktigt.
No comments.
No comments.
Readly kör förbi. Försöker trösta. ”Seså kompis. Det är inte så farligt. allt kommer att gå bra.”
” Jag kommer få det bra i hagen. Lita på det, hehe!”
”Du får hälsa på mig när du vill. Vi ses!”
Readly kör ut innan loppet startar och det är blandade känslor. Å ena sidan: det episka slutet inför publiken. Å andra sidan: vibbar från Elitloppet i fjol och Bold Eagles sorti. Vilar det en förbannelse över Elitloppet? Har vi att göra med ett nytt otrevligt mysterium?
Travfröding 