Bara en vecka kvar till Elitloppet. Fältet håller på att spikas. Världsstjärnor från när och fjärran flockas. Men det är något som fattas..

Man kommer inte ifrån det. Readly Express startar inte. Det som skulle bli århundradets duell, revanschmötet mellan Readly Express mot Bold Eagle, Prix d’Amerique-ettan mot Prix d’Amerique-tvåan, blir inte av. Och det är inte bara det. Readly Express var Sveriges häst. Se på rostern ovan. Där finns två svenska hästar med, Pastore Bob och Nadal Broline. Men Nadal Broline startar under finsk flagg. Den går bort. Utan Readly Express står därmed Sveriges hopp till Pastore Bob. Någon säger: Propulsion och Volstead? Visst, de är trevliga individer. Svenska ägare. Men de är amerikanska hästar. För att vara en riktig svensk häst bör hästen vara uppfödd i Sverige och ha svenska ägare. Så nu när Readly Express inte startar står Sveriges hopp till Pastore Bob. Kommer han att kunna rå på Bold Eagle?

Det måste sägas. Readly Express bortfall är ett stort avbräck. Och det kan lastas kretsen kring hästen. De har tyvärr visat sig vara small timers. Timo Nurmos och Rolf Andersson: tills nyligen ansågs de vara ofelbara. Med sin hantering av Readly Express hade de nästan startat en ny skola. En ny nivå av professionalism. De minutiösa förberedelserna. Den långsiktiga planeringen. Man tävlar sparsamt, verkar i aveln. Man vinner alla lopp som man ställer upp i. Sedan den målmedvetna satsningen på Prix d’Amerique. Man lyckas även där, tar fransmännen med storm, vinner det största loppet av dem alla. Strax därefter beskedet: nu blir det full satsning på Elitloppet! Readly Express kommer inte att verka i aveln i år: allt kommer att göras för att förbereda hästen för sista söndagen i maj. En triumfatorisk återkomst till Stockholm. Stående ovationer på Kongressen, man blir inbjuden till Elitloppet på stående fot. Man blir Årets Häst på Hästgalan. Lite oförtjänt: hästen vann Prix d’Amerique i år och inte förra. Men folkets kärlek är för stark. Redan nu börjar laddningen, revanschmötet mellan Readly Express och Bold Eagle, det kommer bli det största Elitloppet någonsin. Sverige och svenskt trav växer, vi är nu jämlikar med fransmännen. Timo Nurmos, den ofelbare, förbereder sin häst nere i Normandie, med talassoterapi. Allt för sista söndagen i maj.

Att vinna Prix d’Amérique och Elitloppet samma år har inte skett sedan Varenne. Om Readly Express gör det kommer han att räknas till de största hästarna någonsin. Bara utmaningen är stor. Men sedan kommer det: smalltimeriet. Stoägare är där och rycker: kan man inte betäcka lite grann ändå? Lite försiktigt, tjugo ston under två veckor, det borde väl inte göra någon skada?

I Ronden läser man: Johan Hellander, platschef på Menhammar, uppger att Readly Express har betäckt 70 ston på två veckor! Man är stolt över bragden: Normalt betäcker en hingst omkring 150 ston på ett år. Frågan är varför man yvas? Flåbuseriet har ju haft som syfte att betäcka och samtidigt hinna bli klar till Elitloppet. Men när hästen inte kommer till start finns inget att yvas över. Kretsen får stå där med dumstruten.

Det är inte bara flåbuseriet: det är också priset. Man kan i och för sig förstå att frestelsen blev stor att verka i aveln efter triumfen i Paris. Men då ska man också ta betalt. På Menhammars hemsida anges att avgiften har varit 5000 kronor plus 75 000 för levande föl. Det vill säga normala priser. Med den aura som Readly Express hade efter Prix d’Amerique hade man kunnat ta Ready Cash-priser. Nog gick det att hitta tjugo stoägare som var beredda att betala 200 000, föl eller ej? I stället har man satsat på volym: sjuttio ston till normaltaxa. Small time. 30 levande föl blir det 2,7 miljoner. Hur mycket kommer Readly Express att dra in i aveln under sin karriär? Tjugo miljoner? Den snabba betäckningen är en tiondel av pengarna som hästen kommer att dra in. Men chansen att vinna Elitloppet och Prix d’Amerique samma år kommer aldrig igen. Ett unikt ögonblick har gått förlorat. Så nu står man där med drygt två miljoner. Men man missar festen.

Men låt oss prata big timers. Bold Eagles tränare Sebastien Guarato förlorade år 2011 Elitloppet på målfoto med favoriten Rapide Lebel. Guarato skall ha sagt:

”Det är i nederlaget som man förstår sakers storhet, särskilt när segerfirandet (le sacre) precis har gått en förbi.”

Fransmännen har ett ord: le sacre. Det betyder seger/segerfirande, men betyder egentligen kröning. Ordet har en religiös innebörd: helig handling, vigning. Den mest berömda av alla vigningar var vigningen av de franska kungarna i staden Reims, le sacre du Roi de France. (det är inte opassande att det är ett företag från Reims som sponsrar Solvallas vinnarcirkel). Att vinna Elitloppet är stort. Segerfirandet, le sacre. Giampaolo Minnucci, kusken till Varenne skall ha sagt:

”Elitloppet är inte en gåva, det är en sökfärd (quête).”

Ordet quête, som i engelskans quest, som i the quest for the Holy Grail, något man söker efter länge och till slut uppnår. Minnucci förlorade Elitloppet med Varenne som storfavorit, men kom sedan tillbaka och vann. Och denna hållning präglar också Bold Eagles ägare Pierre Pilarski. Det finns en ny kärlek mellan Frankrike och Sverige i travsammanhang, och Pilarski har enligt mig en stor del i den. Sättet han uppträdde förra året, då han kom till Solvalla med Bold Eagle, då världens ojämförlige travkejsare, därför att han ville vinna Elitloppet, därför att han ansåg att det var stort. Viljan att gå i Varennes fotspår: tävla och anta alla utmaningar, komma hem med troféer. En känsla för vad som är stort.

                    Big timers 

Nu när Readly Express inte kommer till start har det ändå skett några upplyftande tillägg till startfältet. Enligt mig visade Anders Malmrot fin känsla när han snabbt bjöd in Dreammoko efteråt. Och att Björn Goop sedan vill köra. Återigen, en känsla för vad som är stort. Timoko som vann förra året. Hästen har enligt mig världens bästa entourage. De drar världen runt och håller på sin häst i vått och torrt. Nu kan de dra runt med sonen. Även om denne inte alls är på samma nivå som fadern. Det pratas om flagghästar. Men Dreammoko är en ny och högre sorts flagghäst: inte nationen utan linjen. Känns som att en Timoko-ättling i framtiden alltid kommer att få nådiga nicken.

Så när Sverige nu ställer upp med Pastore Bob får nationalismen för min del ge vika i år. Sverige har visat sig fjuttigt. Kommer att sälla mig till the big timers. Allez Bold! Allez Dreammoko!